Språkets betydelse

Platsen är Singapore och Engelska är språket. Sitter just nu i ett möte med tiotalet personer från nästan lika många länder. Det gemensamma för vårt samtal under ett par dagar är kommunikation och utbildning. Eftersom jag inte varit mycket i Sydost Asien är det intressant att lära och lyssna av de olika deltagarna. Engelska är Engelska kan man tycka, men under samtalet här blir jag påmind om att det finns många facetter på detta språk. Deltagarna med Australisk bakgrund har ett sätt att uttrycka sig med sitt speciella uttal. Likaså är det med dem med Kinesisk bakgrund. Måste erkänna att det tar mig lite tid att vänja mig att förstå vad som sägs på Engelska med kinesiskt uttal. Härom kvällen när jag och min kollega skulle äta en bit mat krävdes det en bra stunds bollande fram och tillbaka med den Kinesiska servitrisen för att utröna om rätten inkluderade pommes eller inte.

I morse när jag och mina två kollegor satt och väntade på skjutsen till andra sidan av landet, d.v.s. andra sidan av stan, kom vi att samtala om ett språks grammatiska struktur. Engelska sägs ha fler undantag är regler. Vet inte om det är sant men tanken är kittlande. Min fundering är då om detta fenomen också reflekteras i den Engelsktalande kulturen? Språket sägs ju både förmedla och skapa kultur. Orden formulerade på ett visst sätt med ett visst syfte har uppenbarligen stor skaparkraft, på både det ena och det andra sättet!

Varde ljus och elinstallationen var gjord, sa elektrikern som ansåg sig ha det äldsta och finaste yrket!