Simma lugnt

I dag simmade jag. Gillar att göra det och ibland undrar varför jag inte tar mig tid att göra det oftare. Njöt av vattnet som omslöt kroppen och masserade musklerna samtidigt som jag försökte att anstränga dem. När jag är på badhuset hemma brukar jag simma och nästan alltid träffar jag nya spännande människor att betrakta, utbyta leenden med eller till eller att ”tjöta” en stund med. Det är ganska trivsamt och något händer när man är på en plats där man tagit av sig yrkesmasker och en hel del andra masker med för den delen. Det är liksom lättare att få kontakt. ”Det är allt gött i bastun med tanke på vädret ute” brukar alltid funka som en isbrytare.

Idag simmade jag på en annorlunda plats. Det var under bar himmel med Singapore Downtown som utsikt. Solen såg jag gå ner bland molnen ett antal skyskrapor bort, och fast den gick ner var det fortfarande behagligt varmt. Svalkande och avkopplande skönt efter en full arbetsdag undervisande ett gäng medieledare med både befogade och utmanande frågor. Funkar inte med några ”blå dunster” där inte, om det nu någonsin funkar.

Singapore är en annorlunda plats att simma i. Det sägs att ”Singapore is a fine place”. Javisst, det är rent fint och välordnat på alla möjliga sätt. Stockholms tunnelbana känns gammalmodig i jämförelse med banan här som jag använder varje morgon. Och jag som en gång trodde att Sverige var ett välutvecklat, modernt och ”high-tech” land… Funderar på om det blir ”fine” också när jag lämnar landet och identifierar mig med passet på flygplatsen. Kanske säger de; ”Mr, You have crossed the road at a red light. You will have to pay a fine before you leave”. Kameror, övervakningskameror finns over allt. Känns frestande att vinka till vilka den nu är som sitter där och tittar på skärmar i någon central. Eller så är det bara en superdator som tittar på mig när jag korsar gatan eller simmar i poolen, vem vet.

Det gäller nog att livet håller att synas både när man syns och när man tror att man inte syns. Simma lugnt!

Doha av alla platser på jorden…

Sitter nu på flygplatsen i Doha och njuter. Ja, jag vet ju inte om jag kan säga att det är det roligaste som finns, att sitta på en flygplats i väntan på ett plan som ska gå om flera timmar timmar, men ska man fokusera på det positiva måste jag säga att jag njuter. Jag är visserligen ganska trött efter en lång dag, och den stora mängden resenärer på mycket öppna ytor gör att de inbyggda decibel mätarna ligger på en konstant hög nivå. Fårstår långt ifrån allt som sägs runt omkring mig för det är människor från alla jordens hörn som passerar här. Araber i sina vita kaftaner, Kinesiska flygvärdinnor, lättklädda Europeiska turister, kvinnor med burka, nordiska studenter och många fler. Men kroppsspråket förstår man för det mesta. Det finns visserligen lokala ”dialekter” på det också, men väldigt mycket är gemensamt. Och man kan förstå varandra långt på det sättet.

Det är mitt i natten och jag har hunnit med kaffe, chattande med frun hemma i Karlstad, läst tidningen på nätet och lyssnat på nyheterna. Har varit på resande fot över ett dygn sedan jag satte mig på tåget i Karlstad och ändå återstår tolv timmar innan jag är i Hong Kong där jag har mitt första riktiga stopp på resan. Men jag njuter ändå. Varför? Jo när vi landade i Doha var det 42 grader varmt utanför planet, men inne i flygplatsbyggnaden funkar AC:n! Bara tanken på en icke fungerande kylanläggning kan få vilken syndare som helst att söka himmelsk nåd, för vem vill svettas i en helvetesvärme?

Känner mig faktiskt starkt motiverad av dagens erfarenhet!