Sitter nu på flygplatsen i Doha och njuter. Ja, jag vet ju inte om jag kan säga att det är det roligaste som finns, att sitta på en flygplats i väntan på ett plan som ska gå om flera timmar timmar, men ska man fokusera på det positiva måste jag säga att jag njuter. Jag är visserligen ganska trött efter en lång dag, och den stora mängden resenärer på mycket öppna ytor gör att de inbyggda decibel mätarna ligger på en konstant hög nivå. Fårstår långt ifrån allt som sägs runt omkring mig för det är människor från alla jordens hörn som passerar här. Araber i sina vita kaftaner, Kinesiska flygvärdinnor, lättklädda Europeiska turister, kvinnor med burka, nordiska studenter och många fler. Men kroppsspråket förstår man för det mesta. Det finns visserligen lokala ”dialekter” på det också, men väldigt mycket är gemensamt. Och man kan förstå varandra långt på det sättet.
Det är mitt i natten och jag har hunnit med kaffe, chattande med frun hemma i Karlstad, läst tidningen på nätet och lyssnat på nyheterna. Har varit på resande fot över ett dygn sedan jag satte mig på tåget i Karlstad och ändå återstår tolv timmar innan jag är i Hong Kong där jag har mitt första riktiga stopp på resan. Men jag njuter ändå. Varför? Jo när vi landade i Doha var det 42 grader varmt utanför planet, men inne i flygplatsbyggnaden funkar AC:n! Bara tanken på en icke fungerande kylanläggning kan få vilken syndare som helst att söka himmelsk nåd, för vem vill svettas i en helvetesvärme?
Känner mig faktiskt starkt motiverad av dagens erfarenhet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar