Här har vi vår – var har ni er?

Det grönskar och det växer. Det fantastiska undret händer igen och omigen. En till synes torr och död gren börjar förändras. Knoppar växer till och byter färg. Brunt blir rött, som sedan i ett nu slår ut till gröna friska blad. På bara några dagar byter naturen skepnad från en karg och kall stil, till en ung, fräsch och livfull mundering. Om det inte vore för kliande ögon, ömsom rinnande och ömsom täppt näsa, skulle det vara helt fantastiskt. Nu är det visserligen på plussidan helfantastiskt, men alla pollen väger tyvärr tungt på minussidan. Sådan är våren för mig och många andra.

Finns det något i livet som bara är bra, något som inte har en baksida? Något som bara är positivt utan något negativt? Någon har sagt att om man inte varit riktigt hungrig någon gång så kan man aldrig riktigt uppskatta känslan av att vara mätt. Är det kanske så, att sorg behövs som kontrast till glädje, kyla till värme, och vinter till sommar? Arbete för att sedan koppla av. I kväll har jag förresten kopplat av. Lagat ugali och kycklinggryta kryddat med jordnötssmak. Dottern hade bjudit hem sina vänner på Afrikakväll. Inga gafflar och knivar utan rena händer och god gemenskap runt bordet. Bordsbön på Swahili, självklart, för det finns praktiskt tagit inga som inte tror i Afrika. Visserligen tror inte alla på samma sätt eller ens på samma Gud, men tror gör man. En gång fick mina Afrikanska medieelever uppdraget att intervjua människor med olika tro, också de som inte hade någon tro alls. Så kallade ateister. Men det var lättare sagt än gjort, för hur man än sökte så hittade man inga.

Hur maten smakade, jodå utmärkt. Ugalin knådades också av de mest ovana händer för att doppas och fyllas med sås innan färden in munnen. Spännande ny erfarenhet för flera! Har nu tagit lite mer allergimedicin. Tur att den finns, för mig och alla andra som annars snörvlar och hostar. Vi vill också njuta, inte bara av god Afrikansk mat, utan också att det vackra, för här har vi ju vår! Var har ni förresten er?