Det är ett tag sedan jag sist skrev på denna blogg, vilket jag påmints om. Ni har rätt och det är kul att ni kollar in och bryr er! I början av sommaren var det "innan semestern" då så mycket man tror är viktigt skall hinnas med och sen kom själva semestern, och nu går den mot sitt slut.
Det har hur som helst varit skönt, att koppla av från allt det som hör till arbetslivets vardag. Du vet, deadlines, förväntningar av olika slag, lösning av problem som man aldrig löst tidigare och att hinna med allt innan dagens slut. En av mina favoriter i sommar har varit när jag suttit i skuggan av körsbärsträdet på baksidan av vår trädgård och läst sittandes i en brassestol. En dag blev det så skönt att jag somnade. Jag vet, för det finns dokumenterat på bild! Dottern som tog bilden somnade förresten också, i solen, samma dag…
När jag har semester tycker jag om att läsa mer av sådant jag inte hinner så mycket när arbetet tar ut sin fulla rätt. Det är också roligt att göra saker som jag annars inte gör. På en av semesterns småturer hamnade jag och min fru i Husaby kyrka på Kinnekulles sluttning. En intressant byggnad där människor under nästan 1000 år sökt kontakt med sina himmelska rötter. Där finns också, vad man vet, Sveriges äldsta möbel, en Biskopsstol från 1200 talet. Ett litet stycke från kyrkan finns en källa, Sankt Sigfrids källa. Där lär Olof Skötkonung, som den första svenska kungen ha blivit döpt av den Brittiske missionären Sankt Sigfrid. Vaddå missionär TILL Sverige? Under 1900 talet gjorde ju Sverige sig internationellt känd som ett land som skickat fler missionärer i förhållande till sin folkmängd än de flesta andra.
Att bistå andra, att dela med sig av glädje, livshopp och livets nödvändiga är inget statiskt. Den som för tillfället har något att ge gör väl i att dela med sig till den som behöver. I morgon kan det vara omvända roller. Under en tid var Sverige ett fattigt outvecklat land, och en tid var det ett av de mest kristna länderna i världen (om du ett land kan vara kristet?!) Nu är det materiellt ett av de rikaste länderna i världen, och enligt vissa undersökningar ett av de mest sekulära. Att ge är visserligen stort men att erkänna ett behov och våga ta emot hjälp är nog minst lika stort! Jag för min del har i sommar sökt många tillfällen att ta emot, in från källorna, ofta under körsbärsträdet, bl.a. med den mest förunderliga bok som finns, skriven genom olika författare under flera tusen år. I många stycken obegriplig men samtidigt så hoppfull! Hoppas du druckit lika gott i sommar!
Håller för övrigt på med tegelstenen om Nelson Mandelas liv Den långa vägen till frihet. Den är också intressant! På återskrivande!
torsdag 7 augusti 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)