En natt i Hong Kong

Hade bara sovit några timmar när sömnen plötsligt tog en paus. Trodde att det skulle bli en kort sådan, men jag hann med både ett och annat under den frånvarande sömnen. Nathan Road hör till Hong Kongs absoluta hjärta och handelscentrum. Och i natten hörde jag Nathan Road från hotellets tredje våning. Det lät inte som om natten snarkade, snarare som om det bubblade av ganska mycket liv.

På dagen är det utan tvekan full fart på pulsen. Bussar och bilar fyller gatorna, och trottoarerna flödar av människor i olika åldrar. Flertalet är kineser med sina karakteristiska sneda kilformade ögon, men ett betydande inslag av västerlänningar syns. De sistnämnda är dessutom ofta längre så de syns av det skälet. Man ser alla sorters människor men att världens olika modetrender finns här syns på både unga och gamla. I affärer och köpcentra bjuds varor av alla kända märken ut och är det någon som är speciellt kännetecknande för pulsen, så är det konsumismen. Förverkliga dig själv genom att köpa något, och helst rätt märke av detta något. Jag har nu varit i Hong Kong i ett par dagar men jag har inte köpt nästan någonting. Visst har jag sett köpbara varor, men nej det har inte lockat speciellt mycket. Nu är jag ju inte här för att shoppa utan har helt andra saker på min agenda, men man kan ju inte ta sig till tunnelbanan från hotellet utan att möta utbjudandet av varor. De indiska skräddarna verkar ha specialiserat sig på att glida upp lite diskret och på ett vant och elegant sätt erbjuda skräddarsydda kostymer, framsträckande ett väldesignat visitkort, när man går på gatan. Andra gatuförsäljare säljer så kallade Rolex klockor och Gud vet vad. Släpper man till det minsta med att låta ögonen mötas eller på annat sätt ge uppmärksamhet så är det kört.

Enligt mitt sätt att se det måste man inte shoppa för att överleva, men man måste äta för att överleva. Visserligen dör man vilket man äter eller inte, men det lär ta längre tid innan man dör om man äter. Så därför väljer jag att äta. Passar också på att njuta av det. I Hong Kong finns ett stort utbud av alla sorts mat. Har hunnit med pasta, pizza och ja, kinesisk mat. Ofta försöker jag äta det som är en lokal smak när jag reser, men har man medresenärer får man ta hänsyn, om man nu inte går till ett ställe där olika sorters mat serveras. Kinamaten kan man äta både dyrt och billigt, i fina eleganta restauranger eller ute på gatan. Kan stå ut med både och, men jag har nog ofta en dragning och det enkla och det som ger en upplevelse av folkpulsen. Kaffe hör till en av mina livsnjutningar, det kan nog mina vänner intyga. Inte så att jag någon gång egentligen känt abstinens när jag varit utan, men jag tycker det är gott. Har hunnit prövat kaffet på både Starbucks, Pacific Coffee och Mc Cafe. Cappuccino är ett säkert kort.

Nu drar det i ögonlocken och klockan säger mig att pulsen på Nathan Road snart kommer att gå upp. Så det är nog läge att innan dess passa på att låta ögonen ta en paus och istället låta sömnen ta över ruljansen. Sweet Dreams!