Har just landat i Hong Kong, i en för mig ny världsdel. Har visserligen läst, sett filmer och på TV från Hongkong men det är inte samma sak som att se och uppleva direkt. Mitt första stopp i Hongkong blir bara några timmar. Men lugn, jag återkommer. Det verkar finnas intressanta saker att se och göra här.
I natt, eller vad det nu var, delade jag flygplan med ett gäng pilgrimer på väg till ”hajj”, Mecka och Medina. De var uppspelta, hängivna och passionerade över sin resa. Det var kvinnor och män, unga och äldre. Kvinnorna bar slöja och männen kavaj. Böneböcker åkte fram och tillbaka, böner reciterades och det pratades högljutt som om det vore det allra viktigaste som hänt, eller höll på att hända dem. Tre veckor skulle de resa runt i Saudiarabien enligt den medelålders mannen som jag satt bredvid. Höjdpunkter skulle bli när c:a 3 miljoner människor samlas på en enda plats och ber bönder och vandrar runt den svarta stenen.
Pilgrimerna fångade mitt intresse. Inte var det för att de på flygplatsen i Istanbul bytte sina kläder till "vita linnedukar". Och inte var det för att jag på något sätt delar drömmen om deras pilgrimsresa. Nej, det var däremot deras hängivenheten fick mig att tänka. Funderade på min egen hängivenhet för det jag tror på. Måste medge att det går upp och ner ibland även om jag hoppas att den i snitt är en bra bit på ”plus” sidan. Att vara passionerad skapar attraktion, så är det bara. Forskare menar att den första kristna kyrkans ganska snabba utbredning till stor del berodde på martyrskapet. Om den kristna tron var så viktigt att man var beredd att gå i döden för, måste den verkligen var värd att tro på! Det tål att fundera mer på…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar