Ett liv utan dess like

Folk är folk var än de kommer ifrån – det är förvisso sant. Men likväl beter vi oss olika. I mitt svenska sätt att tänka jag vet jag att det är på dagen man skall vara vaken och göra saker och på natten skall man sova. Men se det är inte så givet här i Egypten. Sover gör man på småtimmarna (om nu Egyptier alls sover ;-) och på kvällar och nätter håller man igång på olika sätt. Efter lunch däremot kan man gärna ta sig en tupplur och blir det för korta nätter har man inget val. Har börjat vänja mig vid att ta en tupplur en halvtimma varje dag efter lunchen. Undrar hur det kommer att gå när jag kommer hem och inte har någon säng nära min arbetsplats. En gång var jag och några vänner på ett köpcentrum mitt i natten. Egentligen var vi bara på väg hem från ett möte och behövde köpa några småsaker. Klockan var nog mellan ett och två och i Sverige skulle nog på sin höjd dygnet-runt mackar vara öppna. Men här var det annorlunda. Köpcentret var fyllt av människor, vuxna, medelålders, ungdomar och barn som utan brådska strosade runt och shoppade mitt i natten ungefär som om de skulle vara på söndag eftermiddags utflykt.

En annan reflektion som jag åter igen gör när jag är i dessa trakter blir påtagligen när man sitter i ett lunchrum eller kaffe rum. Idag på förmiddagen på kaffepausen satt jag ner och skulle prata lite med en Egyptiska som fikade samtidigt. Till att börja med gick det skapligt att konversera mellan kaffeklunkarna och jag lyssnade intresserat på hennes livsberättelse. Men ju längre det gick in på fikastunden desto mer högljudd blev den fikande samlingen. Vid varje bord pågick ett intensivt samtal, som skulle kunna tolkas som aggressivt, om man nu inte visste bättre. Man pratade, gestikulerade, skrattade och uttryckte alla sina känslor på alla möjliga sätt. Häftigt, ja visst men svårt för mig att höra vad min bordskamrat försökte säga. Hon såg på mig att jag inte hörde vad hon sa och brast ut i ett skratt. Härligt med pulsen men ibland skulle man vilja ha hörselskydd, för att nu inte tala om när man skall leda en grupp av dessa känslouttryckande människor.

– This is Egypt sa den skrattande bordskamraten!