Människan är en fantastisk varelse. Och det finns c:a sex miljarder av oss. Ungefär hundratusen av dem finns i Karlstadstrakten, nio miljoner i Sverige och I min familj (dem jag bor med) är vi fem. För att fungera tillsammans behöver vi kommunicera med varandra. Allt vad människan hittills lyckats med kan man i hög grad tacka förmågan att kommunicera för. Många menar samtidigt att de flesta konflikter i grund och botten beror på att man inte kunnat kommunicera med varandra på ett vettigt sätt. Det lär vara sant vilket det gäller en familjerelation eller länder och folkgrupper emellan. Jodå, visst finns det säkert fler komplicerande faktorer, men håll med om att kommunikationen är viktig!
Just nu är jag i en stad med 20 miljoner människor, och de flesta av dem kan jag inte prata med, i alla fall inte på samma språk. Här är det arabiska som gäller och jag måste erkänna att min arabiska är mycket begränsad. Visst förstår jag ett och annat ord då swahili, som jag talar sen barndomen, har sina influenser från arabiskan, men att verkligen kommunicera är en annan sak. Det kan vara frustrerande att inte kunna tala med folk. Man känner sig liksom utanför, och inte hjälper det mycket att veta att hemma förstår jag allt som sägs och kan säga allt jag behöver till vem som helst. Jag är ju här nu! I går morse behövde jag hjälp vid frukosten på gästhuset där jag bor. Den hjälpsamme egyptiern som inte kunde ett ord engelska ville visa mig rätt och pekade och gestikulerade och talade sin arabiska. Problemet var bara att jag inte förstod vad han sa och inte såg jag någon termos eller kanna med varmt vatten till teet eller kaffepulvret. Jag försökte med engelska, swahili och sökte bland alla arabiska ord jag kan, men höll på att gå bet med min fråga. Men så plötsligt kom jag på lösningen, levande charader naturligtvis! Jag började gestikulera, och talade ivrigt om maya (vatten på arabiska) och försökte sen låtsas att jag brände mig på fingrarna och då sken den gamle mannen upp och förstod frågan. Maskinen som hade kallt vatten hade naturligtvis också en kran för varmt vatten, det borde jag väl ha förstått! Och jag fick min frukost till slut, inklusive varmt kaffevatten!
Att kommunicera om varmt vatten kan vara en utmaning i sig, men hur är det inte när man kommer in på mer komplicerade saker som frågorna om livet, döden, hoppet och tron? Eller barnuppfostran, hälsan och respekten för medmänniskan? Jag är glad att jag inte behöver ta det på Arabiska, men jag är lika glad att få vara med och träna araber och andra runt om vår jord som vet hur man säger saker på sitt språk och som kan kommunicera viktiga saker på bästa sätt. Idag har jag för övrigt suttit i möte hela dagen med ledare från regionen. Den avtalade tiden för mötet betydde främst att det var någon gång från och med, det avtalade klockslaget som vi skulle komma att börja. Någon fastnade i storstadstrafiken och blev väldigt sen, men vad gjorde det? Vi som kommit umgicks, pratade om livet, våra familjer, läget i landet och mycket mer och kanske var det den viktigaste saken vi gjorde i dag. För en sak har jag lärt mig, att kommunicera handlar om relationer, inte minst här. Utan bra relationer ingen bra kommunikation och utan bra kommunikation inga bra relationer. Och utan det får man inget vettigt gjort!
Var jag är? Jo naturligtvis skall du få reda på det, jag är i staden som aldrig sover, staden där trafiken verkar vara ett totalt kaos, staden mitt i öknen men som likväl grönskar genom Nilens vatten, staden där man inte kan undvika att höra femtielva böneutropare typ fem gånger varje dygn!
tisdag 12 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar