Den främsta lojalitetens konsekvenser

De sista veckorna har det varit turbulent i Kenya. Nästan dagligen har det kommit rapporter i media om anklagelser om valfusk, demonstrationer, skadegörelse och människors frustrationer. En del experter har försökt analysera skeendet och förklara vad det är som händer. Är det bara politiskt grundat? Är det etniskt grundat eller var finns de starka drivkrafterna?

Kenya är ett land som jag besökt många gånger sedan mer än trettio år tillbaka. Mina första minnen har jag från härliga dagar vid Indiska Oceanens strand. Där lärde jag mig simma, där letades snäckor, sandslott byggdes, där upptäcktes världen. I Kenya har jag sett det fattigaste av fattigt och ett stenkast bort det lyxigaste av lyxigast. Jag har gått i välfyllda kyrkor med en passionerad hängivenhet, men jag har också mött korrumperade poliser som begärt mutor för trafikförseelser som jag inte gjort.

För snart arton år sedan vistades jag och min fru i en månad på drygt två tusen meters höjd, några mil från huvudstaden Nairobi. Vårt andra barn var på väg och skulle snart födas. Sjukvården i Tanzania, där vi för tillfället bodde, lämnade mycket att önska och att föda barn räknades inte som sjukdom varför sjukförsäkringen inte betalade någon förlossning. Därför hamnade vi i Kijabe, där det fanns ett bra missionssjukhus, och som dessutom låg tillräckligt nära Nairobi där sjukhus av världsklass fanns. I god tid före beräknad födelse var vi på plats och tänkte i lugn och ro njuta av den vackra miljön, växtligheten och den fantastiska utsikten.

Efter bara några dagar i paradiset bröt oroligheter ut och dagligen kom det skadade människor till sjukhuset. Det var skottskador, skador från stenkastning och hugg. Från paradiset hade jag plötsligt hamnat mitt i en krigszon. Kändes inget vidare med en höggravid fru och en tvåårig dotter. Det sades att oroligheterna var politiska. Landet var i startgroparna av demokratiseringen och processen mot flerpartisystem hade börjat. I området vi befann oss bodde i huvudsak Kikuyus, den etniska grupp eller stam som ett drygt århundrade varit lite av ett herrefolk i Kenya. Polariseringen mellan stammarna var påtaglig. Vi såg vad vi såg men försökte också förstå vad som hände. Kanske kom jag något på spåren när jag samtalade med en kyrkoledare som arbetat under många år i området. Han hade mött alltför många som hävdade med bestämdhet: “Först och främst är jag Kikuyu och sen är jag Kristen”. Ingen tvekan om var den främsta lojaliteten fanns…

De senaste veckornas händelser i Kenya har fått mig att fundera på var jag har mina rötter och min främsta lojalitet. Vilken är den underliggande källan som styr mig och mitt handlande allra mest i livet. Och vilka konsekvenser kan det få? Vid eftertanke vet jag vad jag vill skulle influera mig men frågan är om det är så?!


Ps: Hur det gick med barnafödeseln? Jo en andra dotter föddes lyckligt och väl, och vi lyckades någon vecka senare ta oss tillbaka till det mycket stabilare Tanzania utan att bli personligt drabbade. Ds.