Thanksgiving

Idag är det Thanksgiving day. Tror knappast att ens en både döv och blind person skulle kunna undgå att märka det. I alla fall inte här i Kalifornien där jag är just nu. Alla pratar om thanksgiving. På radio, TV och i tidningar har man all sköns reportage om hur man skall fira helgdagen, vad man skall äta, och vilka man skall vara tillsammans med. Kändisar får presentera sina favorit recept på den alldeles speciella thanksgiving kalkonen med alla dess tillbehör. I morse hörde jag en radiointervju med en kalkonuppfödare. Han hade häktiska tider kan man lugnt säga och inte nog med det, han skulle gobbla som en kalkon i radio också! Alla talar om thanksgiving. I butiker och var helst man möts har man hela veckan önskat varandra happy thanksgiving. Och viktigare än den svenska väderleksprognosen är trafik prognosen. Man reser mer än någonsin runt denna helg för att samla familj och vänner. Hörde att alla flyg i USA skulle vara minst 95% fullsatta nu och när jag skulle boka hyrbilen så var det betydligt dyrare om jag skulle ha den över thanksgiving helgen.

Var kommer då thanksgiving ifrån? Eftersom fenomenet inte kan gå obemärkt förbi, läste jag igår in en bok om Amerikansk historia. Ni vet, det som både är berättelser för sin egen skull men också någon form av beskrivning av det som hänt. Enligt den skulle början ha varit daterad till 1621 då europeiska pilgrimer och Wampanoagindianer i Plymouth Massachusetts slöt fred. Måltiden vid skördefesten som man nu efter freden delade med varandra blev förebilden till det moderna thanksgiving firandet. Tacksamhet för fred och tacksamhet för mat, kanske de viktigaste sakerna i livet.

Idag kommer hart när alla Amerikaner, vilket de är hemma eller på uppdrag på andra håll i världen, att fira tacksägelsedagen tillsammans med familj och vänner. Man äter gott tillsammans, kalkonen inte att glömma, man umgås med varandra och kanske går man laget runt och berättar om det man är tacksam för. Också jag och Annette kommer att fira med släkten, hela tjugosju personer, och jag ser fram emot kalkonen. Har redan tjuvsmakat, på en förfest igår. Men jag måste nog säga ett poängen med helgdagen känns ännu mer attraktiv.

Att ha fred är gott. Att ha en familj att vara del av är fantastiskt. Att ha mat och allt annat man behöver är stort. Men kanske är det allra största att visa tacksamhet för allt man fått, av nåd! Idag är det tacksägelsedag!