Sitter på tåget mellan Karlstad o Stockholm. Det har jag gjort många gånger. Det går av bara farten, som på räls. Mitt jobb, att gå i spetsen för utbildningsverksamhet runt om i världen medför en del resande. Mycket kan man numera göra på distans, via telefon eller internet, men ibland måste man bara träffas ansikte mot ansikte. Ett fullt mellanmänskligt möte. Idag är det så.
Mötet mellan människor är spännande. Vad händer när man möts och utbyter tankar? För utbyte är väl det bärande i ett gott möte. Att utbyte sker förutsätter att parterna både ger och får. Och i ett bra möte är det kanske lika viktigt att ge som att få. Att ha olika uppfattningar när man möts upplevs ibland som hotande. Men hur roligt och utvecklande är det egentligen när alla tycker samma sak, när man ser allt från samma perspektiv? Är det inte i mötet av de olika perspektiven som det verkligt spännande och kreativa sker? Där berikas och utvecklas man nog allra mest.
Denna vecka avslutar jag en kurs med elever från fem länder. Ett bärande tema har varit att lära om hur man försöker förstå de olika utgångspunkterna människorna har för ett visst fenomen. Familj, lycka hälsa eller tro. Att förstå varandra är viktigt i livet. För det är nog ofta så att först när man lyckats förstå hur någon har det, i alla fall till viss del, kan man på ett meningsfullt sätt ge något av det man fått att ge vidare. Sören Kirkegaard utrycker det så här:
” Om jag lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är, och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra.”
Förståelse av och för varandra, att finna och möta varandra där vi är, visst är det väl det som är gemenskap. Och det är väl det som egentligen är meningen men livet, gemenskap med både skapare och medmänniska?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar