Fundering i en buss som inte var en buss

Häromdagen kom jag hem från en resa till Finland. Ett par dagar med möten och samtal med en partnerorganisation kring ett skolprojekt i Tanzania hade avslutats. Väl hemma på Karlstads flygplats stod flygbussen jag bokat och väntade på mig. Smidigt med att åka flygbuss för bara 60 kronor. Billigare kan man ju inte åka med egen bil och ska man sen betala parkeringsavgift blir det betydligt dyrare. Jag har åkt flygbuss många gånger i olika städer och för det allra mesta brukar de vara mer eller mindre fyllda med resenärer. Flygbussen denna dag visade sig inte vara en buss utan en taxi. Och jag var enda passageraren!

Var nu passagerarna få så var då chauffören inte mindre trevlig för det, kanske tvärtom. Han visade sig har sitt ursprung i Afghanistan men hade bott i Sverige i sju år och pratade mycket bra svenska. Vårt samtal som blev intressantare och intressantare tog en resa genom familjelandskap, kulturer, storpolitik som påverkar krig eller fred, livsåskådning för att slutligen landa i vad som var annorlunda i Sverige jämfört med hans tidigare land. Han var övertygad om att mycket är bra här. Religionsfrihet och respekt för andra var några positiva saker som nämndes. Men nog var det lite konstigt eller annorlunda, för att nu vara diplomatisk, att svenska grannar har så lite kontakt med varandra. I hans förra land gick grannarna direkt och hälsade på hos, i grannskapet nyinflyttade, och snart nog hade man bjudit hem de nya för att lära känna dem ännu mer. Så gör man inte i Sverige sa han men tillade; ”jag vill inte döma någon – det är bara annorlunda mot vad jag är van vid”.

Det var huvudet på spiken tänkte jag, på gott och ont. I Afrika var det också så att man ofta hälsade på och visste ganska mycket om sina grannar, men så är det nog inte så självklart här i Sverige. Där kunde det nästan gå till överdrift för det var inte alltid så enkelt att vara ledig när man ville. När som helst kunde något knacka på. I går var jag ledig. På eftermiddagen till och med alldeles ensam hemma. Barnen borta, frun borta och bara jag hemma, en hel eftermiddag och kväll. Vad tror du händer, jo det ringer på dörren och när jag öppnar står närmaste grannen och undrar om jag inte ska komma över på en kopp kaffe. Gärna sa jag och menade det! Goda grannar är en stor välsignelse och inget man kan ta för givet. Och visst finns det en hel del att lära av min Afghan-Svenska flygbuss (eller om det nu var taxi) chaufför. De senast inflyttade grannarna på min gata har jag hälsat välkomna och pratat med flera gånger, men det återstår ännu att bjuda hem dem!