I torkan kan det bli synligt

Sitter och blickar ut över kullar och berg, dalar och raviner. En del ser ut att vara kala och andra trädbevuxna. Den Afrikanska kvällssolen leker kurragömma och belyser än klart nejden och än lite blygt dunkelt bakom molnen. Det mesta är torrt och dammigt. Årets regn har uteblivit. Endast ett fåtal växter trotsar torkan och lyser med sin grönska och sina färger när det mesta är brunt och torrt. Bouganvillan lyser med gröna blad, vita eller klarlila blommor bara några meter från mig. Småfåglarna kommer regelbundet till fågelbadet för att få sig en slurk.

Jag är förkyld, snuvig, har halsont och en aningens feber, men jag har det rätt bra ändå. Värktabletter med lagom regelbundenhet intas, växlar sedan mellan vila, sömn, läsning och som nu, lite skrivande. De sista tre veckorna sedan sommarsemestern, har gått i full fart på alla sätt. Omgivningen liksom har rusat förbi och det man egentligen sett är att det rör sig. När jag nu tvingas ta det lugnt för att vara rädd om både mig själv och mina medmänniskor, njuter jag av att stilla ner mig och ”känna livet”. Inte det att en snorig förkylning är livet, men när man kommer ner i varv hinner man känna efter. Känna och lyssna in det som egentligen är viktigt i livet. Kanske är det i det bräckliga som andra nyanser träder fram, precis som jag med sådan tydlighet ser de färgglada blommorna som tydligt sticker ut i det i övrigt torra landskapet.

I det moderna samhället ökar förväntningarna över vad som man skall ha och kunna göra. Fler och fler valmöjligheter skall hållas öppna och tillgången på det mesta skall vara här och nu. Ja, jag är själv del av det. Den sista veckan har jag kommit på mig själv med frustration när strömmen brutits och internet kopplats från flera gånger per dygn. Jag som gillar att ha tillgång till det mesta. Men samtidigt måste jag konstatera att det är lite nyttigt att bli från kopplad lite. Att bara få tid med sig själv och det grundläggande, här och nu. Är det möjligen nyttigt med lite torka ibland? Är det möjligen nyttigt med någon form av fasta ibland? Är det först då jag tydligast kan se de klara lysande blommorna i livet?